- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
41

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Ja; men har ingen här nere sett ett grönt flor fladdra,
gula saffiansskor trippa en kort, orangegul, fräck
kjortel! —”

"Nej.”

"Vill Amanda träffa Adoifine, utan att själf igenkännas?”
frågade ett maskeradt fruntimmer, som nalkades fru
Gyllen-creutz’ grupp. Rösten förekom Amanda oviss, hvems det
kunde vara, men hon förstod att det tillgjorda, litet skorrande
och med flit förändrade däri var ett maskradnöje, och att
den, som talade, tvifvelsutan tillhörde sällskapets bekanta.

"Det skulle roa mig," svarade Amanda.

"Jag tror vi skulle kunna leta rätt på herrskapet W*.
Mig igenkänner du väl, söta Amanda?"

"Ja, Rosalie," svarade Amanda med någon tvekan och
såg upp och ned på den ytterst gentila karaktärsmasken;
"du skorrar väl litet besynnerligt, men jag misstager mig
icke på dig: du är Fredrique Gyllencreutz’ kusin, Rosalie,
ej rätt?” — För att ytterligare stärka sig i sin förmodan,
såg Amanda härvid på fru Gyllencreutz; men som hon bar
mask för ansiktet, kunde hennes tankar ej upptäckas.

Den främmande nickade bifall och sade: ”Om du rätt
ser på min dräkt, finner du, att jag måste bryta för att vara
i min roll. Jag bryter på— som jag hoppas — italienska
eller spanska, fast kusin Fredrique är så elak och säger,
att det låter likt de finska fröknarnas son de voix.”

”Nå, finska och italienska, det är ju detsamma,
åtminstone till tonen, fast jag Gud ske lof kan ingendera,"
anmärkte fru Gyllencreutz.

"Men hvad föreställer du, min söta Amanda?" sade den
förmodade Rosalie. "Nunna, tror jag, dock ej af la Trappe.
Gud vare lof för det, la-trappe-dräkten är alldeles odräglig;
du liknar en novis blott."

”Som du vill jag är ingenting. Ack
ingenting alls.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 16:26:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free