Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så snabbt sprungo dessa fantomer genom Adolfines
rörliga sinne, att hon knappt mindes sin syster i detta ögonblick.
Hon befarade att uppfångas själf, nödgas vittna — hu! en
fästmö vid domstolen mot sitt hjärtas — släpp, släpp själen,
förfärliga tanke! Hon skyndade åt alla håll, där någon
utgång ur salen kunde uppspåras. Öfverstlöjtnant W—s familj
återfann hon ingenstädes. Hon steg upp på en bänk för att
få en vidsträcktare öfversikt: då märkte hon långt borta fru
Gyllencreutz, sysselsatt med Amanda, och vid deras sida en
och annan figur, som liknade kirurger. Adolfine påminte
sig, att hon hade sett samma personer omkring konungen
själf strax efter skottets aflossande, ifriga och tjänstfärdiga
med sina verktyg och bandager, men afvisade af Essen
-hvarför, om ej därför att de ansågos onödiga? Nu återfann
hon dem hos sin syster, men hon kunde ej varseblifva om
ådern öppnades eller blod rann; likväl såg hon, att Amanda
icke reste sig. Hon bars bort åt en dörr och försvann
genom den.
”Således öppnas ändock en dörr härifrån?” frågade
Adolfine en närstående demaskerad karaktär.
”Ja visst, florentinska äfventyrerska, herr lagman
Liljensparre står själf vid utgången; hvar och en som vill ut, ger
honom sitt namn, och han upptecknar det på sin lista för
morgondagen. Det är listan på kandidater till kungamordet.”
Adolfine ryste vid tanken att få sitt namn på Liljensparres
ark. Hon beslöt försöka allt hellre än komma ut genom
polisens händer.
Med sin mask i hand gick hon till ett alldeles motsatt
håll af salongen, där antalet af närvarande började glesna.
Hon trängde sig in mellan kulisserna så långt möjligt var. På
baksidan af en kuliss, som utgjort fondstycket för ett lusthus,
såg hon fyra tvärslåer fastspikade öfver hvarann. Hon steg
upp på slåerna som på en trappa, hennes smärta figurs vighet
kom henne väl till pass. Hon upptäckte det ena trästycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>