- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
48

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

efter det andra att stiga på, höll sig oftare fast med händerna,
än hon med säkerhet hvilade på de steg fotterna gjorde, och
kom slutligen uppfor kulissen till en kant — en härlig taklist
af dorisk ordning! — men nu murken, så att ett stycke däraf
brast för flickans fot. Adolfine såg lifsfaran för ögonen och
var nära att falla utföre, då hon händigt fattade tag i ett moln.
hvars ljusgrå rand sväfvade öfver ett träd. Lyckligtvis fann
hon molnet af så friskt och godt virke, att det höll stiga på.
Med händer och fötter klängde hon på molnets bisarra
konturer och fann det öfverallt mer pålitligt än jordiska föremål.

"Detta moln tillhör säkert någon alldeles ny himmel, efter
det ännu håller ihop — stackars kung Gustaf — det tillhör
kanske din vackra Orphée, som jag ej längesedan såg från
amfiteatern med hänryckning. Ja, jag påminner mig skyar
här vid högra sidan, jag beundrade dem på afstånd för det
lätta behag, hvarmed de sväfvade öfver scenen; ej trodde
jag då, att jag så snart skulle vandra i dem! Och äfven du.
gode konung (Gud — kan den otroliga dröm vara sann. att
du är skjuten?), ja, du skall nu själf snart få pröfva styrkan
af dina moln, och om de hålla för dig att gå på."

Omtanken att lyckligt komma än högre upp hindrade
henne från vidare betraktelse. Hon befann sig nu på spetsen
af en afsats midt inuti operamaskineriet och såg ett stycke
till höger en smal vindtrappa, nästan hängande i luften. Med
mycken varsamhet och under stor verklig fara gjorde hon
med händer och fötter så lyckliga utbyten mellan målade
klippstycken, skogstoppar och molnbäddar, från den ena till
den andra, att hon snart fann sig helt nära trappan, skild
därifrån ett steg blott. Men för att komma upp på trappan
stod likväl ingen annan utväg till buds än att först stiga på
en figur, som i hennes ögon liknade en åskvigg, hvilken,
udd-hvass till formen och eldfräsande till färgen, sköt ut ifrån
hennes moln. Bäfvande såg hon sig öfverallt omkring och
var nära att hissna för bråddjupen. Hvart hon vände sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free