Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Lämnar du mig här?”
”Har du vänner att yppa?” fortfor den andra.
"Liljen-sparre har tänger — hoppa då förr i Norrström!”
Adolfine kvarhöll den hvita handen och hade i början
svårt att finna ord för hvad hon menade: "Ända från axeln
ner till fingerspetsarna — hvitt, ganska hvitt” — sade hon
"ja, jag tror att hos dig är mycket älskvärdt — hvem du
är, hör också på ett råd från mig. Du är uti ett besynnerligt
sällskap däruppe; jag menar — fula seder — en flicka som
du — du känner — du bör känna det, såväl som jag —
undvik det där folkets gester, när de tala om ... om kärlek
— akta dig för kärlek —.” Adolfine lutade sitt hufvud, hon
förstod icke själf hur hon kommit att tala åt detta håll.
"Kärlek?” frågade den obekanta likt en hviskning; ”du
talar ett ord jag ej förstår."
"Men de finnas, som skola vilja göra dig begripligt
hvad det är — akta dig."
"Skynda snart hem, förnäma flicka (ack, jag ser, du
är ingen stackars elev och hör ej till huset) ! Här är icke
ställe för dig att dröja.”
Med dessa ord försvann främlingen åt vänster utför
kajgatan. Fröken Adolfine tyckte sig dock se figuren snart
hoppa in genom en port i grannskapet, bortåt Delagardieska
huset*.
Gata.
Adolfine.
Kallt, här är hiskeligt, här är rysligt i natt! Att jag
skall vara alldeles ensam! Hvart skall jag vända mig? En
ensam flicka gå hem genom natten? Jag har hört omtalas
* Samma hus, herr Hugo, som en tid var arsenal — sedermera
dramatiskt spektakel — sedermera intet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
