- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
64

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvad det vill säga i Stockholm! Förfärligt, att jag ej skulle
träffa öfverstlöjtnantens! Hur kommo de ut? — Ah —
mina öfverplagg, mina utankängor! Hade jag bara er ändå . . .
och denna tunna sidendräkt? Blir här icke feber och
frossa, så är jag stark — men att hans ekipage redan skulle
hafva farit bort — ja — ja — det är nu en lång stund
sedan; de torde hafva letat mig. Hvad enslig väg skall jag
smyga mig? Hu — hu — hvilka gator, jag är våt, våt
långt öfver vristen, stackars sidenskor, stackars fötter. Men
hvar är jag nu? Det där är Jakobs kyrktorn; här är lilla
Trädgårdsgatan — där Kungsträdgårdsmuren — store Gud
låt ingen person komma öfver mig. Hu så kallt, ja tänderna
må väl skallra. Knipa ihop händerna, det hjälper intet
stort. Himmelske Gud, hvilken afton, och hvad skall följa
häraf! Ferdinand — Klas Henr — ts! inga namn —
Liljensparre har öron och tänger! — Fasansfulla tafla, o vålnad
i mitt inre, o min syster! Amanda! Hvad har jag gjort i
kväll? hur kunde jag tala så Öfvermodigt, så grymt till dig?

— Svåra tagg, ett törne känner jag i bröstet. — Men icke
rådde jag för, att vår sammankomst slöts så? När jag kallade
oss fyra att träffas, menade jag rätt — jag ville upplysa,
förena allt — ville jag ej? Jo jag ville, men ej var det mitt
fel, att — hvarför har Amanda kommit att stå i en
likgil-tigare dager för Ferdinand, allt sedan ... har jag icke
förutsagt det? Och jag kan ej neka det, själfva Klas Henrik
har för mig blifvit faddare — fy hvad ord, Adolfine?
-allt sedan han började tvifla och oroas och förebrå. Man
skulle aldrig förebrå! Gifvet och visst är det nu emellertid,
att Ferdin . . . skall jag aldrig mer locka — aldrig — aldrig

— aldrig — Måtte ingen höra de namn jag tänker på här . . .
eller hviskade jag ut dem? Talade jag så det hördes? —
Hvad går därborta? Det är en man tror jag? Jesus, låt
mig få gå i fred, låt ingen komma — det är en
officers-kappa ! Gud ! han nalkas . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 16:26:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free