- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
173

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Ja, min Gud!” utropade nu mor Elin, likasom med
en suck för sig själf. ”Nog är det visst och säkert, att hade
icke er Jan varit, så satt icke nu min far på ankarsmedjan.”
Gubbens stela ögonkast mörknade alltmer. ”Ja, Gud
vare oss arma nådig.” sade han.

Adjunkten bäfvade. Det var således tvärtom. Det hade
varit han — Jan — fostret af patriarkens härliga ekonomiska
uträkning, som förledt den där ”morfadern”.

”Trösta er, gamla, olyckliga man!” sade den godlynta
prästen, vänd till klockaren. ”Om er son, såsom jag tycker
det låter, varit orsaken till morfaderns brott och detta husets
sorger, så har ni nu ett godt tillfälle att efter människosätt
bispringa och ersätta dem därför samt skaffa er själf den
största glädje på gamla dar.”

Gubben såg med tomma och förvånade ögonkast på
prästen.

”Ja — kort och godt — jag menar, att ni skulle taga
dessa barn till er, försörja och uppfostra dem.”

”De hafva sin egen fader, Jonas; jaa då.”

”Men jag har hört, att han för flera dar sedan bortrest,
och att någon sett hans båt kantra. Måhända har han —”
”Drunknat, menar pastorn. Jaja. Jonas var alltid en
vild storfisk på öppna sjön.”

”Nåväl, så blif änkans och de faderlöses värn. Gud
har icke förgäfves lämnat er själf utan barn.”

Patriarken reste upp sitt höga hufvud och såg först
förundrad på den unga vackra prästmannen vid sin sida.
sedan på Elin och barnen. Förmodligen ämnade han svara.

Då i detsamma ett plötsligt skri träffade deras öron. Slag
af åror jämte ett tilltagande hojtande hela stranden utefter.
”De komma! De komma! De äro här! De äro här!”
”Fiskelaget har anländt!”

”Och edra fem rikt lastade båtar,” tillade prästen
uttrycksfullt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free