- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
177

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som han själf nyttjat på förmiddagen. ”Hvad är detta?”
tänkte han.

Hon själf, på en högre sten, hade omkring sig i gräset
lägrad hela sin lilla församling, och hon redogjorde för
predikan, som hon, men icke de, hade hört i dag. Den lyssnande
prästens öra tyckte endast, att moderns ord föllo sig vida
bättre är hans egna gjort. De voro vida varmare, mildare,
mera ägnade att förmana och mera ställda till själfva
människorna. Och den lilla församlingens uppmärksamhet här
var också alldeles odelad. Hon talade om en fader, som de
skulle återfå: en himmelsk fader. ”Låt oss nu vara glada,"
sade hon, hvarvid i detsamma en strid tårflod brast ut och
gjorde sig väg öfver hennes till glädje uppmuntrande anlete.
Barnen snyftade stilla; icke öfverljudt och oskickligt. De
sutto i lunden så långt afsides ifrån kyrkbyn, att stojet från
de lycklige ej sårade, ej stang dem. Sedan modern litet hämtat
sig, började hon sjunga en visa, föga olik en vaggsång, visst
af henne själf författad; ty hon afmålade däri sin brudfärd,
huru hon vid femton år gått i munter bruddans; och hon
anförde sedan en ny vers för hvarje nytt år, det vill äfven
säga för hvardera af sina barn. Också Jonas, den väldiga
”skäribon”, skildrade hon i hvarje vers i omkvädet.

Hela denna lilla gudstjänst förekom prästen som en
aftonsång. Han trädde slutligen fram ur sitt inkognito. Barnen
gåfvo till ett högt jubelskri, han hade redan blifvit deras vän.
Han satte sig på en tufva i deras sällskap och började förströ
deras sorg med små sagor. Han var själf en man, som ännu
älskade det älskvärda. Han var endast tjugutre år.

Men med modern öfverlade han om en plan för deras
framtid. ”Jag sätter mitt enda hopp, näst Gud, på min
äldsta dotter," sade hon. "Fast endast tolf år, är Lena ett
klokt barn. Hon har en god tjänst, hon skall förhjälpa sina
yngre syskon till någonting också!”

”En barnflicka? Och hos en fogde blott? Hvilket

12. — Nationallitteratur. 11. |yy

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free