- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
178

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stöd!” tänkte adjunkten. Det föll honom in, att han själf
skulle resa till Vernanäs och försöka hos fru majorskan
Mannerskantz. Likväl afskräcktes han vid tanken på det elaka
rykte, skäribor hafva om sig på fasta landet. Han mönstrade
i sina tankar det hufvud, han sett framskymta vid gardinen
i morse, och öfverlade, om han skulle våga hoppas på
barmhärtighet däri.

"Jag skall snart afresa härifrån,” slöt han. ”Solen har
sjunkit. Det lider. Men jag skall icke glömma er.”

"Herr pastor,” svarade mor Elin, ”nog går det an i
kväll. Färska sår svida icke. I morgon blir det värre och
i öfvermorgon värst. Hade jag ändå hans lik! Men hafvet
är girigt och vågen snål."

”Guds son skall sända eder tröst.”

"Torrt blir det en gång i ögat,” sade hon, och
sammanknäppta händer åtskiljas, "men gråt bor i hjärtat kvar, och
kval är de faderlöses mat."

Han vågade ej längre svara henne. Han såg en mörk.
dyster strimma kring glansen af hennes ögon. Hon tycktes
knappt märka hvad som var omkring henne. Hon fortfor:

"Själhunden tjuter på isen, hans fader hör honom och
kommer till honom. Uttern har en vän, och hafsormen
gapar icke efter tång förgäfves. Si, mina barn hafva mig
men jag har intet åt dem.

När hafsörnen slår ned, tar han gäddor i sina klor och
för dem till de ofjädrade. Lilla Anna är ofjädrad, Sven är
ofjädrad, och Matts har inga kläder. Jakob och Kersti!
Hvar är eder hafsörn? Han, som skulle föra hem gäddor

åt er?

Jag skall säga er hvar örnen är. Han har slagit sina
klor djupt in i en stor, stark fisk, och den har dragit honom
ned under vattnet. O—i! O—i! Jag ser huru han stretat
med vingar och näbb — ända ned — ned — ned har han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/11/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free