- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
207

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sergeanten å sin sida bleknade och ville framstamma,
att det var han som hade bjudit, och han skulle promt betala.
Men Sara Videbeck var redan i dörren. Tiden tvang. Han
erlade sina trettiosex skilling, bet sig i läpparna af förargelse
och gick ut efter.

Då de kommit på farstubron, gått öfver gården och
skulle stiga uppför trappan till gatan, gjorde hon en liten
rörelse, hvaraf kunde slutas, att sergeanten borde taga henne
under armen. Det han också gjorde.

”Tack du, som förde mig till detta hyggliga ställe!”
yttrade hon halfhögt med den vackraste röst och rörde hans
hand med sin, liksom till en sakta klappning. ”Bor en rik
färgare här, du? Hå, kors!”

”Intet att tacka för,” svarade han. ”Du betalade ju
själf,” tillade han inom sig med grämelse.

”Jo, du skall hafva mycken tack: jag var rätt hungrig.
Beskedligt och nätt folk det här, hvart man vänder sig, och
den här staden heter Strängnäs?”

”Ja. Jag skulle så gärna vilja föra dig upp till domkyrkan
att bese de större delarna af staden. Där har man vackra
och skuggrika träd att spatsera under.”

”Å lappri. Nej, vi måste ned till ångbåten. De vänta
redan.”

Under det de nu med muntra steg gingo genom de
korsande gränderna, vinkade Sara med välbehag åt alla de
små knutarna hon gick om, och rätt som det var, yttrade hon:

”Huru vet du, att jag heter Sara? Jag skulle också
vilja veta hvad du har för något till förnamn?”

”Albert,” svarade sergeanten.

”Alber — låt mig se, — ja, det är riktigt, det har jag
läst i almanackan, eller hur? Jo, så döptes också
snickaråldermannen Ahlgrens son, som jag stod fadder åt i fjol
somras. Han är en rar gosse, skall du se, Albe, blank i
ögonen som emalj.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free