- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
206

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fallit ifrån hans bröst, han steg omkring i rummet, blef dubbelt
otvungen, glad och förekommande. Men den vackra glasmästardottern
däremot undergick ej ringaste förändring. Hon
satt vid bordet, åt och tog för sig, visserligen på ett rätt
behagligt sätt, men någon högre grace syntes icke mycket i
dessa åtbörder. Hon kallade sin nye bekante du i hvart åttonde
ord utan allt hinder ifrån blyghet eller förnämhet. Hon
syntes oändligen hemmastadd.

Sergeanten, som, åtminstone i afseende på fasonerna,
kände sig öfverlägsen, var af denna känsla desto lyckligare
och sade: ”Bästa Sara, litet mera hallon! Den här grädden
var ju ganska god?”

”Präktig! Tack! Jag minns därnere vid Lunds brunn
i fjol somras —”

Han gick ut och beställde mera hallon.

I detta ögonblick smällde signalskottet från ångbåten.

”Se så,” sade hon, steg upp och satte handskarna på
sig. ”Gif hallonen återbud.”

”Bästa Sara, sitt! Hallonen komma genast, nog hinna
vi dit ner till stranden.”

”Nenej! Precis är bäst att vara. Fråga hvad det kostar!”
tillade hon, satte schaletten på sig och drog upp en näsduk,
hvarur börsändan framstack.

”Hvad?” inföll sergeanten. ”Det är jag, som —”

”Fort, fort!” Hon gick nu själf förbi honom fram till
disken i salstugan och frågade, hvad anrättningen kostat.

”En riksdaler och tjugufyra skilling.”

”Här, kära mamsell!” (hon upptog ur sin gröna silkespung)
”är trettiosex skilling för min räkning! Det gör hälften.
Adjö, jungfru!” nickade hon därefter åt uppasserskan, som
inburit.

Nicken både åt mamsell och jungfrun var vänlig, men
af det öfverlägsna slaget och tycktes innebära, att hon icke
rätt synnerligen efterfrågade någotdera slaget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/11/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free