- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
213

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ej heller att skära, illa handtera de diamanten. Som det nu
var ett betydligare arbete, for jag själf dit och ångrar det icke.
Hvad tycker du, Albe? Jag satte i femtiosex smårutor,
tjugutvå af sämre, grönt glas, och hör!... trettiofyra af skönt
taffelglas. Dessutom sålde jag tio glasaskar, sådana som
endast vi göra på verkstaden, med guldpapper under till
lister, och sex stora lanternor, som de skola hafva att lysa
sig med, när de gå i källrarna efter selsevatten och spa och
kreutzervrimmel och slikt. Som jag säger, jag såg där endast
två underofficerare, allvarsamma karlar med gikt,
västgötadalare bägge. Huru kommer det till, att du kan vara
underofficer och är blott en så ung människa?”

”I Stockholm bruka de stundom yngre underofficerare
...
isynnerhet som ... ja, ser du, jag är egentligen
icke långt ifrån officer ... sergeant.”

”Schersant? Nå bra, som det är. Fråga aldrig efter att
bli officer, löjtnant och dylikt skralt sällskap. Hvad göra de
dagtjufvarna annat än tala strunt med mamsellerna om
dagarna och om kvällarna med jungfrurna. Skräp! Krås och
kragar, tomma magar.”

Paus.

Militären satt småskrämd vid åhörandet af sin öppenhjärtiga
väns talförmåga och dristiga utflykter. Han visste
med sig själf, att han alltför gärna ville bli löjtnant, och
hoppades vinna denna befordran genom sin hemliga släktskap
med en viss stor familj i hufvudstaden. Han visste också,
att hans kassa var för närvarande godt nog försedd till det
slags inspektionsresa öfver vissa egendomar, hvartill han
under sin sommarpermission blifvit utsänd. Han ville därför
icke lämpa på sig de svårmodiga rimmen: krås och kragar
etc. etc. Men neka kunde han icke, att det där glammet med
mamseller och jungfrur emellanåt fallit honom i smaken.
Han blickade därför bestört på en Sara med så afgörande
utlåtelser. Han besåg hennes ansikte; de glada och vänliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/11/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free