- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
215

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

”Jag? Nej visst icke. Jag skall ned till Vadsbo härad,
till vissa egendomar, och sedan kanske ännu längre in i
Västergötland.”

”Då åka vi tillsammans,” — åter ett genomträngande
ögonkast — ”så kunna vi hafva två hästar för parvagn ... och
vi repartisera ... och ... ty jag ser, du har icke eget åkdon
med dig. Bondkärror äro elaka att åka på, och skjutspojklymlar
vid sidan, det är icke mitt folk, de äro sällan rena.”

Sergeanten sprang upp och skulle väl hafva slutit henne
i sin famn, om de icke varit på däck. ”Hon har hjärta!”
tänkte han.

”Sätt dig ned, Albert, så skola vi tillsammans roa oss
med att räkna ut skjutspengarna. Hjälp mig om jag tar felt.
Mitt största nöje är att addera i hufvudet. Får nu se: första
hållet, ifrån Arboga räknadt, är ju till Fellingsbro?”

Sergeanten satte sig ned vid hennes sida, munter och
upprymd som om han nyss vunnit en fullmakt. Hon var
också i detta ögonblick, tyckte han, så strålande eller rättare
så ljuft vacker, som en flicka ... i hans smak ... nånsin
kunde bli. Allt var så förnuftigt och klokt och ändock tillika
så intagande.

”Nå, svarar du mig icke?” sade hon och slog honom
helt lätt på handen med sin ena couleur-de-lilas-handske, som
hon försiktigtvis af tagit redan då hon skalade apelsinen.

”Till Fellingsbro går vägen alldeles riktigt och därifrån
till Glanshammar,” sade han.

”Så Vretstorp?”

”Nenej du. Vi måste genom Örebro och Kumla först.”

”Och så Vretstorp, det är säkert. Därpå Bodarna och
Hofva, och så äro vi hemma.”

”Hvad, är du hemma i Hofva?”

”Jag är hemma i Västergötland, och så fort jag satt min
fot på marken vid Hofva, så är jag strax hemma.” Härvid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free