- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
239

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han således för henne? Det samma som en stol ... ett
bord ... en dörrpost ... ett likamycket.

Förkrossande! Förintande! En stol tillåter ju den
skönaste flicka utan svårighet vara närvarande vid sin toalett!
Alltför smickrande att njuta samma ynnest!

Albert drog af sig stöflarna, gick tyst och sammansjunken
ett hvarf öfver golfvet, tog af sig rocken och, efter
han nyss fantiserat om stolar, uppsökte han sig en sådan
och fann en med sidokarmar och ett ofantligt ryggstöd, en
af dessa historiska stolar, som ännu sedan sextonhundratalet
återfinnas i gamla slott eller i småstäder, dit de kommit
genom auktionens världskringspridande välde.

Han bar sakta sin stora karmstol fram till ett fönster,
satte sig i den, tittade ut genom rutorna, såg på himlahvalfvet
och ämnade somna. Men han kunde icke en gång gäspa.
Stolen var mjuk, men i hans bröst kändes stickningar, och
hela rummet stod i en mörk, kall vidrighet omkring honom.
Han såg framåt sängen. Den sken hvit, till följd af värdinnans
rena, nymanglade örngåttsvar. För öfrigt tyckte han, att
den var död och meningslös.

Så satt han en stund och blundade, för att något göra.
Men icke dessmindre såg han. Hvad såg han? En lång
arabesk framrullade sig för hans inre syn. Där framkommo
alla de små särskilda händelserna under den förflutna dagen,
och Saras bild förnyade sig ständigt, men så mild, så glad.
Det var till en början ögonblicket i Strängnäs, då de blefvo
du; så när hon kom med cigarren, så etc. etc. etc. ”Kan
det vara möjligt, efter så pass, att hon hatar dig?” frågade
han sig.

”Dumma sergeant!” ropade han halfhögt och stirrade
upp emot taklisten. ”Hatar mig? Det gör hon visst icke.
Hatar man en stol? Hatar man ett bord? Hatar man en
möbel? En likgiltig ... en ingenting ... en mig!”

Han lyddes för att upptäcka om hon dock icke på något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/11/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free