- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
243

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en sådan; den bands med nya grimskaft fast öfver
framvagnen. ”Men,” tänkte Albert åter, ”här midt öfver axeln
emellan framhjulen skakar det förbannadt. Det är bättre,
att bonden själf sitter där och kör, och vi sätta oss i
eftersitsen midt emellan axlarna där. Annars är jag själf mest
road af att köra och sitta längst fram, men Gud vet om hon
blir glad åt att hafva hästsvansarna så nära sig, nästan ända
in på fotterna. I synnerhet då det bär utföre och hästarna
hålla igen, har man dem ända upp i knäet på sig. Sådant
roar mig, men hon, tror jag säkert, muntras icke af så
landtliga upptåg. Jag skall gå upp och fråga hvar hon vill sitta.”

Sergeantens artiga omtänksamhet gick här kanske ända
till barnslighet. Emellertid hoppade han elastisk och glad
uppför trappan, var vid dörren, läste upp och gick in. Sara
stod redan på golfvet, påklädd och färdig från topp till tå.
Hatten var likväl ej ännu anlagd och den sex kvarter långa
hårflätan icke hophvirflad i sina ringar för att ligga ofvanpå
nacken till kamfäste.

”Nu riktigt god morgon!” sade hon. ”Vi hafva icke
ännu hälsat på hvarann. Jag har genom fönstret sett, att
vagnen där på gården allt är framme. Men” — tillade hon
med en mild, helt sakta och litet sväfvande röst — ”du har
farit bra illa för min skull i natt?”

I hennes gestalt, där hon stod på golfvet, låg härvid
ett uttryck af stor tacksamhet, förenad med nöjet af ett
obegränsadt förtroende till hans person; och till på köpet låg
ändå i det uttrycket en ej så liten blandning af kvinnlig
skämtsamhet.

Albert svarade intet. Men det var omöjligt för honom
att i detta ögonblick icke göra det han gjorde. Han tog henne
i famn och kysste henne helt hastigt.

Sara Videbeck gick strax därefter bort till deras packning
att öfverse och betänka, huru allt skulle läggas i vagnen
för att fara väl. Då Albert stod i dörren för att gå efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/11/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free