- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
288

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en af lärpojkarna efter mina saker: du känner väl dem
åtskils?”

”Det står väl icke S. V. på alla, men jag skall försöka.”

”Du är tankspridd, goda Albert. När du kommer fram,
så ät litet, stärk dig och tänk icke så mycket på mig. Du
känner väl igen dina egna saker åtminstone? Allt hvad som
icke är ditt, det är mitt ... och låt pojken hämta det.”

”Hvad som icke är ditt, det är mitt!”

”Men ...var icke förstämd, icke blek! Du är i en
hygglig stad, skall du veta. Se på människorna, när du far
genom gatorna, du skall märka, att nästan hvar flicka här
är behaglig ... det är Lidköping utmärkt för ... jag är
ibland de allra obetydligaste. Se dig omkring och var glad i
uppsynen! Jag ville hafva den hemliga glädjen att, när du
åker fram på gatan, hvarannan flicka må stanna och tänka:
’Kors en så vacker officer där far’!”

Sergeanten nickade ett tämligen muntert afsked åt Sara.
som stigit af. Han körde framåt, långsamt likväl, och såg
sig ofta om på sitt gående resesällskap.

”Du kör för simpelt,” sade hon vinkande. ”Det går
icke an för en karl.” Han slog då till en frisk klatsch i luften,
hästarna foro af. Sara Videbeck gick ensam.

Hon vek nedåt en gata utmed ån, gatan som förde hem
till hennes boning. Det var icke sent på kvällen, dock redan
afton. Flera skyar i långsträckta, söndertrasade och
oförklarliga skepnader drogo här och där fram öfver hvalfvet;
till regn liknade det sig likväl icke. Solen skämtade nere ur
västern med de allvarsamma, betänkliga, ljusgrå, tunna
skygestalterna.

Fotgängerskan stannade vid en tvärgata, emedan folk
kom gåendes, och hon sökte i dem igenkänna bekanta. I
småstäder veta nästan alla människor till hvarandra. Sara
märkte äfven hvilka dessa voro, men inbegripna i djupt
samtal och på tämligt afstånd ifrån henne, varseblefvo de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free