- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
292

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppstämd och nedstämd. Han såg på klockan; hon var
sju på kvällen. Att beställa hästar genast för
morgondagen och så snart resa åt Sollebrunn syntes honom nu
omöjligt, men klockan åtta fann han det vara just det rätta.
Först måste han väl ändå taga afsked af — och när borde
hans återkomst likligen inträffa? Allt detta kunde väl icke
vara öfverläggningar af den allramest invecklade art, men
han hade redan vant sig att med en öfverlägga om så mycket;
han ville göra så äfven nu, och han fann sig ensam.

Hans oro samlade sig slutligen i en enda brännpunkt:
han satt tyst, stel och stirrande i sin hörnsoffa med undran
på att intet bud kom. Han hörde en uppasserska slå i några
dörrar till rum utanför. Han ropade henne med dundrande
stämma. Hon anlände i flygande. ”Gif mig en kopp te!”
sade han och såg vild ut.

Van vid ovanliga resande, gick hon sin väg beskedligt,
tigande och utan undran. Då ropade han henne tillbaka,
och hon kom åter. ”Hörde du hvad jag begärde?” röt han.
— ”Ja, herre.” — ”Så låt det gå fort, medan jag sitter
här och väntar!” — ”Icke har herrn väntat på mig, så mycket
vet jag,” sade hon stött och gick ut med en liten fnurr.

”Ack, hvad jag väntar på dig!” utbrast han suckande
inom sig, utan att hafva hört på den utgångna flickan.

Teet kom, hett och starkt. Själfva hon, som bar det,
såg förargad ut, ty tålamodet kan förgå på hvem som helst,
och när sergeanten förde koppen till läppen, brände han sig
så fördjäfladt, att han ropade: ”Det var fan!”

”Kunde du då icke hafva väntat litet med det?” utbröt
han. ”Jag är icke skapt att skållas.”

”Icke jag heller,” svarade lidköpingsflickan vigt.

”Är du rasande?”

”Nej, det behöfs icke mer än en sådan.”

”Jag vill lägga i mera socker och grädde, så svalas det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free