Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ned i den stora salen. Denna stund anses såsom hvilostund.
De spatserande tala härunder ej ett ord, men ma chére mére
går med händerna på ryggen och säger oupphörligt, men
ljudlöst och genom blotta tungans rörelse: trallall-la, trallala,
trallall; trallala, trallala, trall! Denna promenad, som kallas
tralln, räcker omtrent en half timme, hvarefter ma chére
mére säger: ”Nu, lagman, skola vi sätta oss!” Och nu sätta
de sig och börja åter samtala, — men ej mer om affärer,
utan om den gamla goda tiden, om då lefvande utmärkta
personer, berätta anekdoter och dricka te. Så ha de spatserat,
trallat och samtalat i öfver tjugu år. Ibland har lagman Hök
underliga distraktioner. Han går t. ex. och ställer sig i en
dörr eller vid en vägg och står där fördjupad i tankar och
går ej ur fläcken på långa stunder; ibland vid bordet, när
han skall slå i åt sig vin eller vatten, märker han ej när
glaset blir fullt, utan slår idkeligen på, och det rinner då på
duken. Ma chére mére är föga nöjd med detta, som du väl
kan tro, men säger aldrig ett ovänligt ord däröfver åt lagman
Hök, utan skämtar med honom öfver hans ”poetiska
distraktioner”. Emellertid, när hon ser hans långa hand gripa efter
en karaffin eller butelj, skyndar hon sig merendels att
förekomma honom.
Men jag låter min penna flyga som en yr höna från ett
till ett annat. Jag var vid aftonen af ”svågerskapets”
ankomst. Ma chére mére hade ställt sig och huset på ståt.
Slurkan satt hög och stolt öfver hennes allvarliga panna, och
med generals min och hållning marscherade hon vid lagman
Höks sida genom de stora rummen. De voro sysselsatta
med ”tralln”. Alla dörrar voro öppna, betjäning i livréer
vimlade i trapporna. Allt såg ganska högtidligt ut.
”Nå, välkommen, min kära Fransiska!” sade ma chére
mére med magnifik hållning, i det hon räckte mig handen.
”Nu får hon göra bekantskap med sin nya släkt. Vi skola
se hur de äro, de där unga fruntimren. Vi skola nog ta reda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
