Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tog fru Katrina, som under hela Guds långa dagen ej kunde
släppa det för Arve så outsägligt plågsamma ämnet.
”Det vet Gud. . . de ha väl sina säkra gömställen i
bergshålorna om dagen — kanske ha de också kommit
längre ur vägen.”
”Å, det tror ingen!” svarade fru Katrina. ”Många
påstå, att under nattetid smyger sig folk till huset, men när
länsman kommer med sina karlar, då syns icke röken af
de uslingarna.”
”Länsman kan väl icke vara där hvar stund heller, och
dessutom är det ej så osannolikt, att de redan begifvit sig
öfver till Norge.”
”Det tror jag icke, för då flyttade väl kvinnfolken också
på sig. Gud låte det bara lyckas för rättens tjänare att
gripa brottslingarna, innan det blir för sent på hösten, ty
under de mörka och stormiga nätterna har det sig svårare!”
Ett par dagar därefter reste Arve till Marstrand.
Underrättelserna om de efterspanade mördarna voro desamma.
Hur än kronobetjäningen ställde till med sina besök på ön,
skedde det alltid förgäfves. Emellertid troddes med all
säkerhet, att de icke lämnat orten.
”Simon,” sade jaktlöjtnanten om aftonen till den ene af
sina karlar, under det den andre, Mårten, var uppe i staden
och inhämtade den för hans hämndtörstande själ ovälkomna
bekräftelsen, att för detta sälskyttarna icke kunnat uppspåras,
”Simon, håll jollen klar — jag vill ha den på en stund för
egen räkning. Jag har något i kikarn.”
Ett par timmar senare det var då tämligen skumt
fattade Arve årorna, och efter några förvillande omvägar
styrde han åt Tistelön, men landade på en sida, som han
förut sällan besökt.
Sedan han belagt båten, sprang han upp mellan
klipporna och gick framåt ett slags gångstig, hvilken snart förde
honom till en jämnare stenläggning, på hvars flackaste grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
