Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länningarne; denna vådevill med sin rörande melodram,
sin oskyldiga lustighet och sina lättfattliga melodier (af
Randel) var nog för sin tid ett lyckligt grepp och vann
också genast en popularitet, som den bevarat ned i våra
dagar, men den är i alla fall skäligen konventionell. Helt
annorlunda friska och äkta äro Viser på varmlanske
tongmåle. Då Dahlgren diktade dem, hade han för visso
ingen tanke på att de skulle vara ”litteratur”, och just därför
lyckades de så bra. Det är nog sant, att Dahlgren, såsom
hans store efterföljare Gustaf Fröding framhåller, sett på
sina figurer något ofvanifrån, men det är tydligt, att han
iakttagit dem på närmaste håll och med kärleksfull humor.
En anmärkning i detta sammanhang! Vår
allmogelitteratur är ringa och sen i jämförelse med våra fränders
och grannars, och än mera påfallande är att uppfattningen
af allmogen såsom folkets kärna, såsom bärare af dess
egnaste tradition, af bonden som en homerisk patriark
och hvad mera därtill hörer, — att denna historiska
uppfattning eller kanske rättare denna tro, som inspirerat
Walter Scott, Immermann, Grundtvig, Blicher, Runeberg,
Björnson, inte återfinnes hos Sveriges nationella skalder.
Orsaken därtill kan delvis vara att söka uti våra gamla
demokratiska institutioner, bondeståndets andel i riksdagen, våra
gemensamma läroverk, indelningsverket; bonden var inte
hos oss, som hos andra folk, ett nytt och okändt
samhällselement, till hvilket man kunde knyta förhoppningar och
fantasier. Men måhända än mera afgörande var den abstrakta
karaktär, nationalkänslan hos oss under 1800-talet hade.
Tänk på dessa fosterländska sånger, som då diktades — till
större delen af studentskalderna! Hvad finns där af folket
eller landet eller ens af historien ? *
* Denna tid hade sina folklorister (A. I. Arwidsson, Dybeck,
Hyltcn-Cavallius m. fl.), men något inflytande däraf på diktningen förnams inte hos
oss som på andra håll. Dahlgren sökte i några sånger i >Varmlänningarne»
anslå en viss folkviseton, och J. G. Carlén pröfvade (1846) på med »Romanser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
