Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej han knotar, ej han klagar,
endast jagar, evigt jagar
vattnets skuggor, hafvets hägring
rastlöst ifrån våg till våg.
Ingenstädes vill han landa,
djupets tomma enahanda
fängslar mer än all den fägring,
som vid stranden förr han såg.
Stundom längtar han tillbaka
till sitt hem och till sin maka,
till de evigt gröna lundar,
som omkransade hans sjö.
Men förgäfves nu han brinner,
lifvets mål alltmer försvinner:
snart han yrar, svindlar, blundar,
kan ej lefva, får ej dö.
För hans blickar, dimomgjutet,
utaf ingen gräns omslutet,
ett oändligt rike glänser
uti tusen färgers prål;
men det kan i bild ej fattas.
Kärleken och ögat mattas,
hjärtats längtan söker gränser,
tankens riddarfärd ett mål.
Gäckad, ångerfull kanhända,
från sin längtans tomma riken
skall en gång han återvända
till den strand han öfvergaf.
Vilsne seglarn då skall finna
i den strandomslutna viken,
hvad han aldrig skulle hinna
på ett ändlöst öde haf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
