Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till utfall lifvad under fröjd och gamman
slöt sig på stund en liten flock tillsamman.
Där kommo fler; där kom hvarenda man,
och chefen måste följa, också han.
Fram flög med fart den sönderskjutna fanan.
Till språngmarsch trumman slog och hornet ljöd.
Med eldadt mod bröt truppen fram på banan
med hurrarop mot seger eller död.
Ej föll ett skott; men kolfven, bajonetten,
de röjde rymlig kungsväg in på slätten,
de slogo ner allt hvad i vägen stod,
som svällda vågen i en syndaflod.
Och fienden, för sent till motvärn hastad
och trött af dagens hårda bardalek,
såg med bestörtning sig tillbakakastad
och sviktade och vacklade och vek.
Af nattlig blindhet och af skräck betagen
stred han med domnad kraft, blef sprängd och slagen
och vände ryggen till, bröt sina led
och flydde hejdlöst utåt dimmig hed.
Och molnen glesnade på himlafälten,
och månan gick i silfverglans ur skyn.
Med krossad tinning låg den unga hjälten
på purpurbädd med dödens färg å hyn.
Han hörde segerns jubel ljuda vida;
han såg på dem, som blödde vid hans sida,
och lade handen på sitt sår och log
och hviskade: ”nu först ha vi gjort nog!”
–––-*–––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
