Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händöende skimmer, öfver denna bild af sorgen: en vemodig
skönhet, påminnande om sin egen stundande förintelse.
”Sorgbarn är här,” sade mannen, ty kvinnan hade icke
hört ljuden af gossens steg, icke ens märkt, att Käck lagt sig
på mossbädden bredvid henne, där han gäspade och sträckte
sig alldeles hemmavant.
Kvinnan spratt till och såg upp. Sorgbarn hade lagt sina
armar kring hennes hals, kysste henne på mun, ögon och
panna, tryckte sin kind mot hennes och sade:
”Goda moder, jag bär ett gladt budskap till din själ.”
Singoalla ... ty denna kvinna var Singoalla ... svarade
då med lifvadt anlete:
”Ett gladt budskap? Vill du gifva mig en solstråle, du
son af en grym fader? Sorgens barn, älskade, älskade, gif
mig honom, men låt honom ej försvinna!”
Singoalla fattade Sorgbarns hand och förde den öfver
sin panna.
”Min fader hatar mig icke längre,” sade Sorgbarn. Det
var detta budskap han ville framföra.
”Assim!” ropade Singoalla till den mörke mannen; ”hör
du? Erland hatar icke längre sin och Singoallas son!”
”Jag hör,” svarade mannen doft; ”kraften kan då verka.
Låt den verka snart!”
”Han hatar dig icke längre,” upprepade Singoalla med
gränslös förtjusning. ”Har han kallat dig son, anar han, att
du är hans son? Säger han icke stundom, att du liknar
Singoalla? Har han aldrig nämnt mitt namn till dig? Visst
har han det!”
”Nej.”
Singoalla förde handen till pannan.
”Nej,” sade hon saktare, ”jag borde veta det ...
Sorgbarn, är fru Helena mycket skön? Smeker riddaren ofta
sin maka? Älskar han henne mycket?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
