Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga razzier omkring salen, då nöden var stor och det gällde
att uppspåra några pengar; då bildades kedja; två man
tiraljerade läktarna och två togo salongen på långsidorna
öfver; det var som att dra not och sällan drog man fåfängt,
då ju nya gäster ständigt tillströmmade under aftonens lopp,
I kväll behöfde icke något sådant arbete ifrågakomma, och
det var därför Sellén stolt och lugn slog sig ner vid Falks
sida i den röda fondsoffan.
Sedan de spelat en liten komedi med hvarandra rörande
hvad som skulle drickas, stannade de vid att de borde äta.
De hade just börjat sexan, och Falk kände sina krafter stiga,
då en lång skugga kastades öfver deras servis — och framför
dem stod Ygberg, lika blek och tärd som vanligt. Sellén,
som var i lyckliga omständigheter och då alltid var god och
artig, frågade genast om han inte ville göra dem sällskap,
i hvilken anhållan Falk instämde. Ygberg krusade, under
det han gjorde ett öfverslag öfver assietternas innehåll, om
han skulle kunna bli mätt eller bara halfmätt.
”Häradshöfdingen har en hvass penna,” sade han för
att afvända uppmärksamheten från sina ströftåg med gaffeln
omkring brickan.
”Hur så? Har jag?” svarade Falk och flammade upp;
han trodde icke att någon gjort bekantskap med hans penna,
”Den där artikeln har gjort mycken lycka!”
"Hvilken artikel? Jag förstår inte!”
”Åjo! Den där korrespondensartikeln till Folkets Fana,
angående kollegiet för utbetalande af ämbetsmännens löner!”
”Det har inte jag skrifvit!”
”Så säger man däremot i kollegiet! Jag träffade en
bekant extraordinarie därifrån; han uppgaf er som författare,
och förbittringen lär icke vara obetydlig!”
”Hvad säger ni?”
Falk kände sig skyldig till hälften, och nu fick han klart
för sig hvad Struve den där kvällen på Mosebacke hade suttit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
