Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagen därpå kunna vi söka upp gunstlingen, grefven
och adjutanten i en studiekammare långt uppe på
Regerings-gatan. Han har insett att hans bildning icke räcker för de
strider som förestå, han känner huru genomfuskade hans
skolår varit och han har beslutit göra om alltsammans. Han
har sökt upp sin gamle lärare och sitter nu på dennes
skinnsoffa insvept i ett moln från dennes tobakspipa. Här är det
bara ”min kära John” och ”rektorn” och resolvera Cornelius,
ty grefven har insett att utan klassiska studier, dem han
försummat, kan man hvarken förstå eller göra sig förstådd
på riddarhuset, där han har säte och stämma. Han är
visserligen nog upplyst att inse romarspråkets brist på
egentligt värde för sig, men han känner också nödvändigheten
af att icke kunna mindre än de andra.
Han inser humbugen, men han känner dess bindande
makt; glosor och deklinationer tuggar han som den sjuke
i ett slags hjältemodigt trots tuggar sina piller, emedan han
tror på deras inneboende kraft. Hvilka själsmarter för en
ung själfverkande själ, som i sin mannaålders kraft kände
alstringsförmågan hämmas genom denna instufning af
främmande gods som icke alls kunde få några beröringspunkter
med hans egna afsikter. Men när han fick en bra fras,
lade han den å sido för att ha till hands i det stora slaget,
så att han till slut hade en hel liten vapensamling af ”væ
victis”, ”etiam si omnes, ego non”, ”timeo Danaos et dona
ferentes”, ”plus esse quam videri”, ”ille faciet”, hvarmed
de lärde officerarna på riddarhuset brukade beskjuta
hvarandra. När han gick uppför trapporna till lektionen kände
han sig förödmjukad, rädd som en skolgosse för sin läxa,
och han tänkte mången gång kasta af den besvärliga och
som han stundom tyckte falska rollen och vända om, men
han höll ut; hela hans ställning i lifvet var ju så falsk!
Och han höll ut!
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
