Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon reste sig åter, men han kastade henne tillbaka,
så att hon måste taga för sig med händerna för att icke falla.
”Jesus, hvad du bär dig åt!” ropade hon halfkväfdt.
Hon var nu så rädd, att hon skälfde.
Det kom en manlig skugga från hufvudbyggnaden och
gled in i småskogen på andra sidan trädgården.
De hade sett den båda.
”Hvad tror du, att en herre, sådan som han, vill en
tös sådan som du? Men jag vill gifta mig med dig, jag!”
”Tack! — Jag tror vi dröja.”
”Och om du råkat i förtret, så skall jag gifta mig
med dig ändå,” fortfor han i en häftig hviskning. Den andre
kunde vara så nära att han måste höra orden, om de talades
för högt.
”Och få en svärfar som suttit på slottet! Det är för
fin släkt.”
Om han ville slå henne nu, behöfde hon blott ropa på
hjälp. Men han gjorde icke min af det. Han ryckte blott
till, som om han själf blifvit slagen.
”Far gjorde det i fyllan och villan, det vet du,” svarade
han nästan ödmjukt. ”Blodet kokar lätt öfver för oss,
Bol-sätringar, när någon gör oss för när. Det — med far —
har varit drygt nog för mig, utan att du behöfver minna
om det.”
”Men slikt tvättar en väl inte af sig ändå?”
”Det är mycket, det, som en inte tvättar af sig, sen en
väl kommit in i’et.”
”Böndagstexter få vi fyra gånger om året, och det är
mer än så det räcker.”
Nu reste hon sig igen, och han lät henne stå. Men
han grep ett hårdt tag om hennes handled.
”Du hade inte behöft börja, om du inte kunde li’ mig!
Nu skall du låta det bli vid det gamla.”
Hon vred förgäfves på sin handled för att få den loss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
