Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Månen stod bakom skogen, och det kunde icke bli
mörkare än det var.
Han satt och såg på henne. Hon såg ut som ett
köpstadsbarn, så fin och blek. Och allt medan han såg drog
sig hans ansikte samman i ett slags hotfull smärta. Hon
vred sig under denna blick, som stirrade så underligt.
”Jag har väl inte tagit någon städsel på lifstid hos dig,”
sade hon med ett försök att göra sig fri från skrämseln,
”jag har väl lof te göra som jag vill.”
”Ja, du har,” sade han.
”Men du hade allt kunnat komma till Höghultet i lördags
ändå, som jag bad dig,” återtog han efter en paus.
”Nej! För det skall vara slut nu,” sade hon och såg
honom i ansiktet.
Han lyfte upp sin hand och strök med afvigsidan öfver
haka och mun. Det dröjde en stund innan han kom med
svaret:
”Men du visste att det var allvar,” sade han då.
”Det nyttar väl inte alltid, hvad en vet!”
”Nej, det nyttar inte, det.” — Han slog med sin knutna
näfve på kalktråget.
”Och nu vill jag gå,” sade hon och sökte resa sig.
”Nej, du stannar!” ropade han och stötte till henne så
att hon satte sig.
”Jag vet inte hvad det går åt dig i kväll,” sade hon
osäkert.
”Det är det, att nu skall det bli antingen till ett eller
till ett annat mellan oss.”
”Det kan inte bli mer än ett. Jag går inte med dig mer.”
”Men du kan gå med honom,” han pekade uppåt
hufvudbyggnaden, ”du kan gå med Per Ols’ Henrik, och
du kan gå med andra.”
”Du ljuger!”
”Gör jag?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
