Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tor Hedberg
I samma ögonblick jag uppfattade detta, och innan jag
själf ännu hunnit säga eller göra någonting, får jag se Ella
komma som en stormvind borta från byggnaden, barhufvad,
utan kappa, rätt fram till släden, fick tag i pojken med båda
händerna, ryckte honom, ja, formligen ryckte honom ned
från släden; hon fick fatt i piskan, som han tappat i
häpnaden, och började bearbeta honom med den, allt medan
hon höll fast honom med andra handen. Du tycker kanske,
att det var okvinnligt, och de flesta skulle kanske tycka
detsamma, men jag tyckte det var vackert, hon var så ond, så
att ögonen gnistrade och läpparna darrade, så ond och så
vacker; ja, en smula komiskt var det nu också, för
pojk-lymmeln var så öfverraskad, att han bara stod med hukad
rygg och tog emot, och tysta voro de båda två, det var det
som var det mest komiska.
Så släppte hon plötsligt både pojken och piskan, hon
hade fått syn på mig. Ah, Herre Gud, hvad hon rodnade.
Röd var hon förut, men det var ett intet mot hvad hon nu
blef. Pojken ruskade upp sig och vände sig emot henne med
en frågande svordom, men så fick han också ögonen på mig
och tyckte det vara bäst att låta udda vara jämnt. Han hade
blifvit nykter på kuppen. Med förenade krafter fingo vi lasset
upp för backen, och så lomade han af, tröstande sig med
enstaka halfhöga svordomar. Ella hade gått förut bort åt
byggnaden, jag följde efter, men nu då allt var förbi, kom
det komiska så starkt för mig, att jag inte kunde hålla mig,
utan brast ut i skratt. Ella vände sig om på förstutrappan,
såg, att jag skrattade, och försvann som en pil in i huset.
Min skrattlust försvann ögonblickligen. "Så där, nu har
hon blifvit ond på mig till på köpet,” tänkte jag och sökte
en klen tröst i, att det inte gärna kunde bli sämre ställdt för
mig, än hvad det var. Nå, i alla fall så gick jag in, hennes
far var inte hemma och skulle inte komma hem förrän dagen
därpå. Ella själf var försvunnen. Jag vet egentligen inte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
