- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 2. Svensk renässanslitteratur. Skogekär Bärgbo, Georg Stiernhielm, Samuel Columbus, Andreas Arvidi, Urban Hiärne, Lars Johansson, Johan Runius, Haquin Spegel, Gunno Dalstierna, Israel Holmström, Jacob Frese /
5

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



STORMAKTSTIDENS LITTERATUR.



Under det att Frankrikes och Englands 1600-talslitteratur
ännu kan sägas vara modern, så till vida som Corneilles,
Racines, Molières och Shaksperes stycken ännu gifvas och
läsas, är vår egen litteratur från detta århundrade ohjälpligt
föråldrad. Endast litteraturhistorikern och språkforskaren
taga någon notis om dessa knaggliga dikter, som, fastän de
äro på vårt eget språk, förefalla oss såsom gengångare från
en kultur, som är oss vida mera främmande än Racines och
Shaksperes.

Till en del torde detta bero på den bristfälliga
språkformen. Men när man stöter sig på denna, begår man i
själfva verket en orättvisa mot vår politiska stormaktstid.
Ty dess mål inom poesien var just att utbilda denna form,
att rikta och förfina språket, att göra det till ett böjligt och
skönt uttryck för tanken. I denna kamp mot ett under 1400- och
1500-talen nästan förvildadt tungomål låg skalden till en
början, helt naturligt, under, och först 1700-talet skördade,
hvad stormaktstidens ringaktade rimmare hade sått, alldeles
som Racine och Boileau tillgodogjorde sig resultaten af de
franska 1500-talsförfattarnes språkliga arbete.

Denna känsla för formens betydelse hade vaknat med
de humanistiska studierna af antiken, och denna antika poesi
stod också ända till 1700-talets slut såsom det oupphinneliga
mönstret för all diktning. Och dock kan man icke säga, att
den tidens människor trängt in i den antika poesiens väsen.
Hur ytlig i själfva verket uppfattningen var, framgår bäst
af det utdrag, som i det följande meddelas ur Andreas Arvidis
poetik. Ty man må icke tro, att denne blott uttrycker ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:40:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/2/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free