Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
form — nu börjat blifva en nödvändighetsvara äfven för
medelklassen. Vid sidan häraf fortlefde ock den äldre tidens
”visa”, ehuru nu i en icke så litet mera vårdad form.
Representanter för denna klass af skalder äro Lucidor och
Runius — för öfrigt hvarandra ganska olika.
Lucidor eller, som han i det verkliga lifvet hette, Lars
Johansson, var en för den tidens Stockholm typisk
vagabond, som bäst skildrats i Columbus’ här meddelade
anekdotsamling. Han föddes 1638, lefde sin egentliga tid i Stockholm
såsom ”poet” vid alla bröllop och begrafningar och slutade
sina dagar 1674 i ett kroggräl — onekligen en verkligt
poetisk natur, som kanske skulle hafva stått sig bättre inför
eftervärldens estetiska domstol, om vi i stället för hans på
beställning eller spekulation skrifna bröllops- och
begrafningsdikter ägt mera kvar af hans bekymmerslöst på papperet
nedkastade visor, af hvilka blott ett fåtal räddades af den
boktryckare, som sedan utgaf hans dikter, Helicons Blomster.
Icke heller Johan Runius (1679—1713) stod särdeles
högt på den sociala rangskalan, men han var dock ett slags
sekreterare hos den grefliga familjen Strömberg och har äfven
skrifvit åtskilliga för den grefliga hofcirkeln afpassade dikter.
Men den krets, hvars skald han dock framför allt var, var
medelklassen i Karl XII:s Stockholm, och af denna får man
onekligen en ytterst åskådlig bild i Runius’ dikter, liksom
man ock får en liflig känsla af den kraftiga lifsglädje, som
fanns kvar hos Sveriges folk, krigets alla olyckor till trots.
Och till sist kan icke nekas, att den stackars Runius med alla
sina forsyndelser mot den goda smaken skref en för denna
tid ovanligt lättflytande vers. Jämför man hans och Freses
form med t. ex. Skogekär Bärgbos, måste man dock medgifva,
att dikten, rent formellt sedt, utvecklat sig ofantligt
under det halfva århundrade, som ligger emellan de äldsta
och de yngsta karolinska skalderna.
Den litterära skola, som närmast efterträdde den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
