- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 2. Svensk renässanslitteratur. Skogekär Bärgbo, Georg Stiernhielm, Samuel Columbus, Andreas Arvidi, Urban Hiärne, Lars Johansson, Johan Runius, Haquin Spegel, Gunno Dalstierna, Israel Holmström, Jacob Frese /
18

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Om the än sköne ära,
Och täckias Vngom wäl,
(Som altijd thet begära
Hwad skönt är, vthan skäl)
Hwem wille tå besinna,
Hwad Heder och hwad Prijs,
Then samma skulle finna,
Tilbörligt aff en Wijs:
Som Modren är för alla
Them han har kärlek til?
Them hwilke han befalla,
Sin Hugh och Hierta will?
Jagh hafwer aflat många,
Och wänt en Moders Lön,
Nu effter tijden långa,
Aff mine Foster skön.
Migh sielff iagh hade lofwat,
Mehr Hugnad än förtreet,
När iagh migh sågh begåfwat,
Medh sådan Ymnigheet.
Men nu, hwad kan migh båta,
Medh Fostret blifwa känd,
Som Modren wil förlåta,
Och är ifrån migh wändt?
Om Fremmande migh skämde,
Tå gåfwe iagh thet til:
Min Lycka thet betämde,
När iagh ey hämpnas wil.
Nu finnas mine ägne,
Migh aldramäst emoot;
Nu äre the så trägne,
Til min förnedringz hoot.
At iagh är theras ägen,
Så litet achtas iagh.

Til Spott är hwar benägen,
Mot then som reda är swag.
När mine Systrars Minne,
Är effter theras Död,
Så friskt i hwars mans Sinne,
Och lijder ingen Nödh.
Romaren är förswunnen,
Doch talas Romerskt Mål.
Rätt som man wore bunnen,
Til thess Beröm och Prål.
Thet måste alt beskrifwas,
Nu medh Latinske Ord,
Som intet kunde gifwas,
Och ingen blifwa spord,
Jgenom migh, som både,
Så Gammal är och Rijk,
Ach må iagh intet råda,
Altijdh Latinen lijk.
Jo, hwij skal iagh bekänna,
Migh wara mindre wärd,
På något sätt än thenna
Vthi then ganska Wärd?
Om Språken intet dömes,
Som om gemene ting,
The hwilke så berömas,
Som Hugen faller kring.
Menniskian ähr för ringa,
Här döma något om.
Bequäme finnas inga,
Til fälla sådan Dom.
Wij äre mehr än alla,
The Ting GVdh hafwer giordt.
Thet måste alt omfalla,
Ehuru thet är stoort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:42 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/2/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free