- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 2. Svensk renässanslitteratur. Skogekär Bärgbo, Georg Stiernhielm, Samuel Columbus, Andreas Arvidi, Urban Hiärne, Lars Johansson, Johan Runius, Haquin Spegel, Gunno Dalstierna, Israel Holmström, Jacob Frese /
19

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Först Mannen sielff förswinner,
Och är en ringa Tijdh.
En gång och Jorden brinner,
Så mächtigh bredh och wijd.
The höge Slått och Fäste,
Stå the än tusend Åhr,
Thet minste medh thet bäste,
Doch en gång ända fåhr.
Oss bör man intet föra,
Jbland thet som förgås:
Thet Tijden kan förstöra,
Och Wädret när thet blås.
Förr än thet alt wardt skapat,
Tå wore wij nu til.
Och när alt är förtappat,
GVDH oss behålla wil.
Fåfängt sigh then tå quälde,
Som sökte weta wist,
Hwad Språk Gudh hälst vthwälde,
Til bruka först och sidst.
När Gudligh tingh besinnas,
Aff then förgängligh är.
Hwad Sanning skulle finnas,
J thetta Mörker här?
Hwad Konung wil sitt Ställe,
För andra träda aff?
Hans Macht än mindre gälle,
Kring Jorden och kring Haff.
Han hafwe nyligt rijke;
Han ware sielfwer swagh:
Hwem är mehr än hans lijke,
At föreskrifwan Lagh?
Så länge han GVdh känner,
Allena öfwer sigh,

Han ingen mehr bekänner,
Sigh högre, rätteligh.
Skal iagh tå stå tilbaka,
När någon fram om går?
Och något Rum försaka,
Ehuru högt iagh står?
Therföre at iagh ähras,
Så litet hos så få?
För thet at sigh beswäras,
Thet andra om migh gå?
Ney ney iagh wil behålla,
Then wördning iagh har fått,
Och kan sielff intet wålla,
Til the gemenas Spått.
Ey eller må iagh klaga,
Så högt ther öfwer mehr
At migh så fåå behaga
Som iagh nu offta seer.
Min Högheet migh thet nekar,
Mitt wärde moot migh står,
Och på the andra pekar,
Them och så illa går.
Mitt ädle Sinne drifwer,
Migh heller til min Macht,
At medh thet iagh nu skrifwer,
Emoot stå mitt föracht.
Än at medh snöpligh quijda,
Onödigt låta see,
Hwad iagh migh säger lijda,
Och hafwa för ett Wee.
Förachtet wil iagh wijsa,
Hwad Orsak är ther til,
Ther effter iagh bewijsa,
J bäste Ordning wil.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:42 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/2/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free