- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 2. Svensk renässanslitteratur. Skogekär Bärgbo, Georg Stiernhielm, Samuel Columbus, Andreas Arvidi, Urban Hiärne, Lars Johansson, Johan Runius, Haquin Spegel, Gunno Dalstierna, Israel Holmström, Jacob Frese /
58

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lijdes af ingen Man; men af alle begabbas och hatas,
Allom en öfwerlast, och Jorden een afrapi-börda.
Jcke så du, min Son: dijn plicht du tager å wahra,
Wetandes at en Man sijne Fädgars Titlar och Ahner,

480. Håller i wärdigt prijs, och i ing’ hand måtto befläckiar,
Jnte benögd med dätt, at de hafwa bracht dig i liuset,
Vtan at du samme lius, med dit lius widgar och ökar.
Såsom en Lampa sin Eld förkofrar och lyser i mörkre,
Alt medan hon sin spädsl och näring niuter af Olio;

485. Så wil och Adels stånd med öfning af Adlige Dygder
Hållas uti sin glantz: Tryter här af Dygdenes olio;
Släckt blifwer Adels-glantz; och lampan hon tynes i mörker.
Snöd är en Ädelman, den sielf-sijne Dygder ey adla,
Snöd är en Ädelman, den Moors-qwedet adlar allena.

500. Sidst du wille betrackta den aldrig-hwilande tijden.
Vngdomens åhr vthi brunst rasa fort, som en ijlande hwirfwel,
Åldren i miugg, omärckt, sacht-smijlande, smyger i ställe.
Hwarföre gif god acht opå glaset, at Tijden i hwijmsku,
Ey löper hän: men lär, och gör hwad gott är i tijda.

505. Tänck hwad ett osnygt Diur, en gammal, och dygdelöös Man är.
Ålderen har sin wanck; när stöd, och stolparna bugna,
Gaflarna luta fram-ut, och wäggarna slå sig i rämnor,
Taket gristnar i dropp, och huset begyner at braka;
Qwarnen har ingen gång, eller gny, och fänsterne mörkia:

510. Malört utur hwar knut, döfwe näslor i spryngiorne wäxa;
Hanan å gyllande brand, springer inte meer om, lookar halsen,
Lyder alzingen wind; men henger, och hotar at falla;
Harpan hon är förstämbd; lyder inte; strängiarne snarra.
Tå är i samma palatz slätt lust meer; frögden är vte;

515. Gästebod, Harpor, och danss hörer op; både tjensthion och Husbondn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:42 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/2/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free