Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&
Äländigt Hionelag! och du wår Moder Ewa,
Som icke war förnögd, män wille högre sträfwa,
Än dig din winga baar: Nu du oss wara skal
Till lärdom, första Moor, at högmod går för fall.
Äländig ock så nu du Mänskie-släcktes Fader,
Som satt för lijten stund så mäckfig, rijk ock glader;
Män haar nu intet meer, af alt thet du har hafft,
Än Sorg at aldrig få igen hwad du har tafft.
Nu måtte Lustan sielf wäl sorgekläder draga,
Och du, du blijda Sool ett Molnefloor omtaga,
När du nu skåda måst den Handen under kinn,
Som kort tilförend satt all Werldsens Herskarinn.
O Himmel! Hwad förhoop af nöd, af straff och plågor!
At myran aldrig gick så tiock wijd stubb- och lågor,
Om wijdan Sommardag, som denne plåge tropp,
Som nu offgrymlig kom, at qwällia Mänskians kropp.
Sij, synden är en Root til all den myckla nöden,
Som wij måst dragas mäd, och sist den hårda döden!
Ock at en timlig död eij ända skull wår nöd,
Som kom på timlig död, en ewig nöd och död.
Ynkwärdigt Herre folk! beklagligt kungesläckte!
Som på ditt Regement så plötzlig spijran bräckte!
O falska höghets skeen! o dyra wällusts-kåst!
Som ewigt allas Lijf och Siäl, umgälla måst!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
