Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Den Bibliske Werlden
VI.
Först-Evangelium.
Män Gudh, en nådig Gudh, som ansijr all wår Jämmer,
När den som aldramäst wår blöde Hiertan klämmer:
Han sijr ock nu den ångst, som desses Siäl ock Kropp,
Förutan bättring qwäl, ock utan bättrings hopp.
Han sijr dem såleds an, som Läkiaren den kranka,
Mäd blijd ock tröstrijk syyn, mäd from ock hielpsam tanka,
Ock sade: Mänskians Säd han söndertrampa skal,
Ditt Hufwud, snöde orm, som wållde dätta fall.
O hungnefulla Röst! o Guda Röst, hwess lijke
Än aldrig klufwit haar däd hwälla Luffterijke!
O öfwerflödand Röst af kärlek! liufste Röst,
Som nånsin hafwer rördt ett sorgligt syndebröst.
Rätt som du tänkia kan en arm ock älend Fånge,
Fast illa trängd ock slängd af Fij’nder grymm’ ock wrånge,
Han blijr til mods när han får sij sin frälsermann,
Den honom ur hans nöd uprätta will ock kan.
Rätt sammalunda fatt, wardt Adam samt hans Qwinna,
Så snart den rösten klang å deras öhrnehinna:
Förtwijflans mörka Natt, då flux war wänder om;
En lijflig Morgonrand i deras Sichte kom.
Likwäl på däd at de, ock deras Barn skull wetta,
Moot hwem däd syndat war: dy til en Minnesbetta,
En ymnig sällhets deel den högste dem betoog,
Ock deras fräcka kött däd foodret undandroog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
