Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosimunda
Då när för andra hwijlande Sinnen
Een fåfeng rädzla gycklar,
Så kunde iag tro migh wara bedragen;
Men iagh skall större under
Dig wijsa, det Solen sielffwer och affweet
Och klara, liusa dagen:
När som iag drack det gräsliga wijnet
Och rörde medh min’ leppar
Den faasliga skåål, då begynte migh hastigt
Een rysand öffwerfalla,
Kall ångstswett brast uthur all mina leder,
Som lärde migh fåå weeta
Aff Alboins omenskliga gärning
Och reef migh starckt i magan,
Att iagh medh hislig wemielse måste
Otrolig håårt upgiffwa.
Omsijder föll iagh matter och machtlööss
Till iorden och besvimad’.
Mina stackars pigor wille mig hielpa
Medh etticko och krydder,
Migh släpte de sist wahnmechtig och halffdöd
Till nästbelägna lunden,
Der som min herfaar ligger i jorden;
Der hörde iag mig nempnas,
3 gånger: och sij, sij! åter ähr han
Hoos migh och yrckar straffet.
Högtährade, salige, elsklige herfaar!
Helmiges! Seer du intet?
Sij, nu förswann han bort, bleef till inte
Hwadh dröyer du, mitt sinne?
Wällan, lätt see, waar frisker och moodfull!
Iagh kan ey lengre bijda,
Nu nu ähr mogna tijden i handen;
Helmiges, repa modet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
