Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunno Dalstierna
Så vijda Hållands mackt utbreder sine Rijker,
Där frögdar sig hvart Barn emot den stora Roo,
Som sägs (jag veet, vårt Hopp oss ingalunda svijker)
Skall för bå Jord och Haaf full-snart i Norden groo.
Kung CARL af Gud uthsedd kan detta Värk allena
Bedrijfva, Skaffa Fred och stora Tvister ena.
CLXXXII.
Hvad Nögsamheet dät är i fremde Land uptagas
Heelt Vännligen och Väll och för sins Herres skull
Med Furstar gå til Bords, där Kostbaarheet til-lagas,
Och äta raran Spijs och dricka Vijn uhr Gull,
Det rönte jag och här från Afton, till det Dagas,
Där hvars Mans Tunga var med Prijs och Ähra full.
Jag hörde Fremblingar så Svarte Män som Hvijta
Den Världsens Ändas Kung et härligt Lof til-vijta.
CLXXXIII.
Nu klarnad’ åter up; till Siöss jag åter lände,
Och ända Österut bort åth de Västre Land
Jag reglade min Stamm och alle Segel spände
I Topp och gick förbij Roof-öje-Boarss Strand.
Det Frideliga Haaf mig vackert Väär seen sände,
Ty såg jag Sante Päär och snart på vänstra Hand,
Och in om några Daar min trötta Kiöl och lama
Jag hvijlade een Natt i Hamnen ved Panama.
CLXXXIV.
Der fägnades jag och, lijk som jag Freden hade
Fört med mig öfver Siö: de Vilde naakte Männ,
Så snart de sågo, at jag kom, till Siöss sig lade
Och summo mig om Bohl och höllo mig för Vänn;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
