- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
167

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är. Hvad det gäller, hvad det alltid kommer an på i affärer,
det är: icke låta krediten bli ansträngd! Mekanismen skall
löpa glatt och välsmord; hjulet får icke lof att knarra. La
piéce de résistance är inte, hur många växlar man har, utan
att man gör dem med samma lätta gratie, med hvilken en
god mage smälter den svåraste festmiddag. Men det duger
inte att dröja, tills stunden kommer; då är det allaredan för
sent. Alltså, mina herrar, låt stunden finna oss beredda!”

Santesson läppjade igen på sitt glas, men rörde icke en
min och sade heller ingenting. Sjödén däremot satte sig med
ett spänstigt kast upprätt i stolen, tryckte glasögonen fast,
och såg genom glasen på talaren med sina små grå ögon.

”Godt och väl,” sade han, ”men du får också vara så
djäfligt snäll och säga hur.”

Holm satt och såg så lugn ut, som om han bure världen
på sin ena skuldra. Han gjorde en liten konstpaus; därpå
sade han:

”Skulle det verkligen vara möjligt, att vuxna karlar som
ni inte skulle ha af sig själfve kommit på detta enkla och
absolut säkra medel?”

De bägge andra sågo i dum spänning på honom. Han
log överlägset.

”Ser ni då inte detta ena och enda som fattas, — detta
lilla och dock så stora?”

”Ut med saken, och tala inte i rebus!” utbrast Sjödén
otåligt och knyckte på sina glasögon.

”Ja ja,” svarade Holm lugnt. ”Vi måste absolut ha
åtminstone en svärfar i kotteriet.”

Han satt och såg öfver från den ene till den andre, i
triumferande själfbelåtenhet, samt nyfiken efter att se, hvad
verkan hans ord skulle ha på vännerna.

Santesson blinkade omärkligt med ögonen, och det
ljusnade och glimtade humoristiskt till i de bruna, melankoliska
pupillerna. Sjödén satt en stund och studerade djupsinnigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free