- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 21. Verner von Heidenstam ; Oscar Levertin /
19

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heidenstam och Levertin : inledning af Ruben G:son Berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— efter att ha gett ett knippe allvarliga uppsatser af högsta
värde och några kostliga skämtstycken.

Så stora utförsgåfvor stå hos Heidenstam i tjänst hos
en på samma gång stolt och sund ande. Som ung prisade
han nuet, det fulla, hela, rika lifvet, blomningen, festen.
Lycklig och stark, kände han icke de båda vindar, Längtan
och Saknad, som vanligen bringa eolsharporna i våra lunder
att tona. Glädje gaf honom lifvet, och lifsglädje hette det
ord han städse förde på läpparna, obekymrad och modig.
Hur behöflig och hur välkommen i detta de många suckarnas
rike, hur smittande var inte denna proklamation! Den är
ännu hans maningsord, fast nuet inte står ensamt för hans
blickar längre. Hans erinring har byggt upp det förgångnas
värld till uppmuntran och i kärlek, och med förtröstan blickar
han in i den dag som ljusnar. Heroer födas oss alltjämt,
då vi behöfva dem! utropade han i ett tal för något år sedan.

Ja, därpå är han själf ett lefvande exempel, och kanske
uppskatta vi bättre hvad vi tarfva och hvad vi vilja med
blicken fäst på honom. Det är ett drag af heroism, som vi
sakna nu, men som hör samman med vårt lynne och som
vi ej vilja tänka vår framtid utan. Heidenstam har fyllt våra
sinnen med denna ädla längtan efter det stora, utan hvilken
hans verk visserligen skulle kunnat vara snillrika men aldrig
blifvit hörnstenar i borgen. Med honom som försångare
sjunga vi:

Gå fram, gå fram, du nya dag,
och räds ej mörksens snaror!
Tänd ädel strid, gif hägnad härd,
låt som en ljungeld andens svärd
gå framför våra skaror!
Lys vida öfver folk och land,
gör rik vår själ, gör fast vår hand,
att vi i fröjd må bära än
som gamla våra år
och vandra fram som såningsmän
i världens unga vår!


*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 3 17:53:03 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/21/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free