Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heidenstam och Levertin : inledning af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty sorgen, olyckan var just det som tände hans skaldiska
inspiration. Höjdpunkten af hans poetiska alstring faller
under åren från debuten och till och med 1894, då Nya
dikter kom till. Den tredje diktsamlingen af 1901 uttrycker
delvis en lugnare och mer reflekterad stämning, innehåller
nya uppslag, som likväl ej hunno bli fullföljda till samma
personliga egenart. Den har också en tvungnare form, och
trots all distinktion, som utmärker hans senare dikter, fattas
det dem ändå den rundning, som den obetingade skaparkraften
skänker. Äfven hans afsked till dikten, den stora
cykeln Kung Salomo och Morolf, brister i helhetsverkan
och stor byggnad, fastän den bitvis griper med samma makt
som hans första dikter, när förtviflan och missräkning bränna
starkast. Det centrala i hans lyrik är dikterna om Kärlek
och Död.
Denna personliga bekännelsedikt kunde växa ut till en
stor bild som ”Dödsdansen” eller förenas med en
miljöskildring sådan som i ”Stockholmsidyll”. Den sträckte sig
från skalkaktiga och yra rokokoimitationer till vemodiga och
veka drömmerier af rent nordisk majstämning.
Levertins novellistik var i regeln mindre bekännelse än
hans öfriga författarskap. Det personligaste i hans berättelser
är den eller den knippan reflexioner, där författarens
lifserfarenhet talar, vare sig de äro lagda i munnen på någon
af de uppträdande personerna eller inte. Oftast äro de
rekonstruktioner, såsom hela bandet Rococonoveller, där
Levertin gett nästan memoarmässiga skildringar af denna
tidsålder. Tidsfärgen och tidstonen äro öfverlägset träffade,
figurer och staffage på dessa målningar som hämtade direkt
från 1700-talet, och i deras ögon lyser dock det skimmer,
som deras framkallare drömt sig. Den lyrik, som han tvang
tillbaka från sina vetenskapliga undersökningar af denna tid,
den besjälar pasticherna från tjusarkungens tidehvarf. Samma
historiska drömmeri och rekonstruktion fyller Magistrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
