Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Hans Alienus - Skuggan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En hög medlem af synhedriet, som gick förbi, men som
naturligtvis icke blandade sin röst i trasmännens ordsvall,
tänkte för sig själf: ”Jag ser nog på den höga pannan, att
det där föreställer en lärd, en tänkare. Man kunde nästan
taga det för ett porträtt af mig själf. Det är bestämdt jag själf.
Inte illa gjordt. Troligen någon af trasmännen som tecknat
af mig. De känna ju till mig litet hvar.”
Under tiden hade en af åskådarna tyst närmat sig
kolteckningen. Det var en välklädd man med ett mildt och
vänligt ansikte, som påminde om ett barns. Ingen visste stort
om honom, och ingen krönika har heller sedan bevarat hans
namn, ty han lefde tillbakadraget, skygg för allt buller, allt
uppseende. Med händerna korsade öfver knappen på sin
käpp betraktade han teckningen. ”Hvilken ädel panna!”
tänkte han. ”Hvilken upphöjd ödmjukhet i hela gestalten!
Ack, den som vore lik den där bilden — men hvarför önska
det omöjliga!”
Då han stod där ödmjuk och tyst, var han så påfallande
lik teckningen, att alla veko tillbaka och hviskande pekade
på honom. Häpen och blyg aflägsnade han sig, utan att
förstå hvarför de sågo efter honom.
Han liknade icke Kristus, ty hvilken skulle kunna det;
han liknade endast hans skugga utan att veta det. Om han
hade vetat det, om han stolt öfver denna visshet öfvermodigt
kastat hufvudet tillbaka — då hade likheten varit försvunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
