Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Karolinerna - Lejonburen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungen mulnade än mer och letade efter ett svar. Han
satt på tvären i sängen med täcket hårdt åtlindadt om knäna
och fotterna.
Num Eddaula korsade händerna öfver bröstet och
böjde sig.
”Så finns det dock mycket, hvartill ditt mod är alltför
ringa.”
Grothusen slog hatten i mässingsbrickan.
”Du, som är en sanningssägare . . . Hvem säger, att inte
du står här och yfves öfver din ödmjukhet? Hvem säger att
det inte tarfvas mod till att vilja dö ihågkommen?”
Num Eddaula slöt ögonen och grep med sina magra
fingrar ångestfullt omkring sig i luften.
”Där talade du sanning, pascha. Ryktbarhet, det är orent
förtal, oren ära. Det är irring och sken. Den högmodige blir
kallad ödmjuk, den ödmjuke högmodig. I världens beryktade
män och kvinnor alltsedan Adam, hur mycket skulle väl
återstå af sanningens klara guld, om den villande askan kunde
bortsållas? Och du, konung. Hvem läste din sista tanke
om aftonen, när du somnade? Hvem såg dig i ensamheten,
i mörkret när du låg vaken? Hvem skall en gång vid din bår
kunna lägga handen på hjärtat och säga: Sådan var han! —
Endast narrarna skola våga det och säga: Spörj oss, han var
som vi! — När de tröttna att lofprisa, begynna de stena och
begyckla dig och peka finger åt din tunga huggvärja. Din
fredlösa graf skall bli deras käraste tillhåll. De skola där
stå så tätt packade, att de kloka icke kunna komma dina
multna ben nära. Men det säger jag dig. Kora dig narrarna
till sin, och kan du dock ännu en gång resa dig och samla
omkring dig de kloka och sanningsvittnena och de ståndaktiga,
de i medgången ödmjuka, i olyckan stolta — då har du bestått
profvet. Då förblir du en kämpe af Gudi ännu som minne
och skugga. Då ha människorna vägt dig med falska vikter.
Då är du den jag vill att du vara skall!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
