Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Bjällboarfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur BJÄLBOARFVET. * I
XVII.
Budkafle skars och skickades mellan gårdarna. På de
öppnare bygderna, där kyrkbyarna lågo tätt, samlades
bondemännen för att svara, om de ville hjälpa Valdemar eller
icke. Ofta svarade de nej. Jakade de med slag på sköldarna,
togo deras hustrur af dem örringarna och alla dyrbarare
knappar och spännen och läto dem sedan gå.
I de djupa skogarna, som skilde landskapen, måste de
ibland stanna flera dagar och jaga med snaror och nät eller
sätta ut fiskdon i sjöarna för att icke svälta ihjäl. När hungern
blef för svår, bakade de bröd af näckrosstockar. De hade
mycket att bära, vapen, skor och skräppa, och deras små
rödbruna hästar hade på hvardera sidan om klöfjesadeln en
tunna med pilar. För att komma öfver mossarna, blefvo de
barfotade krigarna ofta tvungna att stå stilla och fälla timmer,
och de hade god tid att talas vid.
De berättade hvarann, att Valdemar hade återkommit
från sin botgöring med ett hotelsebref från påfven mot de
upproriska och att Bengt Alltförgod ohörd talade för
brödra-sämja. Nödd att handla snabbt hade Magnus med stora
löften skaffat sig dansk hjälp. Med sin lysande skara och
ett hundratal danska ryttare och alla deras vapensvenner
tågade han nu söderifrån genom Västergötland mot Hofva,
där farvägen upp till svearnas land ledde in på Tiveden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
