Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Diktare och drömmare - Dantes Vita Nuova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till hennes utslag? Efter at t länge ha figurerat i dikter och
novellistik om medeltiden, har denna föreställning om
hemliga kärlekstribunal i vårt århundrade råkat i stor misskredit.
Dels visade sig den historiker från 1500-talet, Jehan de
Nostredame, som varit grundkäiian för uppgifterna i frågan,
vara en långt mer uppfinningsrik än tillförlitlig skriftställare,
dels fann man lätt, att den prosadikt från medeltidens slut,
”De Femtioen Kärleksdomarna” af Martial d’Auvergne, i
hvilken man trott sig finna en genklang af de gamla sederna,
var ett rent litterärt skämt. Där finner man t. ex. ett erotiskt
käromål af följande art. En dam har på grund af sin
till-bedjares hot om sjalfmord gifvit honom sin gunst, men stämmer
honom nu, därför att han skrutit öfver att hafva eröfrat henne,
och hon yrkar nu, att han skall göra afbön som botgörare i
bara skjortan med ett fyrapunds vaxljus i handen och
dessutom betala penningeböter. Om ett sådant fall ännu kan tyckas
hafva en anstrykning af verklighet, är man naturligtvis inne
på det rena skämtets område, när en dam, som rispat sin
älskare med en knappnål, dömes att kyssa såret tills det
läks. Af dessa båda källor kunde sålunda ingenting slutas
om kärlekshofvens existens, och man började betrakta dem
som en ren poetisk legend. Sedan dess har man emellertid
närmare studerat en annan skrift från medeltiden, som
oförnekligen visar, att det vid 1100-talets slut — sålunda under
chevaleriets glanstid — funnits kärleksdomstolar, församlingar
af damer, hvilka icke blott som en elegant sällskapslek roat
sig med att diskutera diktade erotiska hårklyfverier, men
äfven undersökt och dömt i verkliga kollisioner mellan
älskande, och dessa synas då hafva böjt sig under utslagen som
under den förnäma världens opinion. Skriften är en latinsk
traktat om kärleken, ”De Arte Honesti Amandi”, af en viss
Andreas, kapellan vid franska hofvet vid slutet af 11- eller
begynnelsen af 1200-talet. Af de damer, Andreas nämner
som förestånderskor och bisittare i en sådan kärleksjury,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
