Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Diktare och drömmare - Dantes Vita Nuova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har man historiskt identifierat flera, bland andra Eleonore
af Poitou, sedermera drottning af England. Andreas redogör
för chevaleriets egendomliga kärlekskodex och meddelar dess
trettioen grundlagar, bland hvilka man kan märka satser som
”den som ej är svartsjuk, kan ej älska”, ”ingen kan bindas
af en dubbel kärlek”, ”kärleken måste alltid minskas eller
ökas” o. s. v.
Af domstolsförhandlingarna, som Andreas meddelar, visa
somliga fiktiva fall, medan andra tyckas hafva en reell och
verklig karaktär. I det stora hela kan man sammanfatta
idealet för den kärleksuppfattning, för hvilken Andreas gjort
sig till tolk, i följande satser, hvilkas riktighet äfven ställen
i andra dikter från tiden bestyrka. Den verkliga kärleken
kan aldrig finnas mellan äkta makar, utan förutsätter alltid
ett fritt, om än otillåtligt förhållande. Älskaren är skyldig
sin dam oinskränkt lydnad, med risk att eljes mista hennes
gunst. Kärleken är en konst, hvilkens regler kunna studeras
och läras af ett ädelt och pietetsfullt hjärta. Äldre medeltida
traditioner och reminiscenser om kärleken som en konst från
Ovidii kurtisanbok ”Ars Amatoria”, hvilkens sensualism af
skolastiska utläggare omtolkats till chevaleresk andlighet, hafva
här stämt möte med åskådningar, naturliga för alla
aristokratiska civilisationer, älskande att sätta känslans ideal öfver
de plikter, det sociala lifvet stadfäster. I uppfattningen af
äktenskapet som en konventionell institution, hvilken måste
utesluta hjärtats tycke, stämde så det mystiska och allvarliga
chevaleriet samman med den ystraste och lättfärdigaste af
tidsåldrar, rokokon. Äfven den ansåg ju kärleken mellan
makar som en borgerlig smaklöshet. En allbekant komedi
från 1700-talet, som ville satirisera denna mening, låter en
ung fru, som till sin bestörtning finner sig vara förälskad i
sin man, utbrista: ”0, hvilket öde, det är min make, som
jag älskar!”
Men chevaleriets idealitet betecknade i alla andra punkter
20. — Nationallitteratur. 21. 309
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
