Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han fattar en båtshake, springer i land och skyndar
bort till kvinnan.
Han lämnar sin plats på vågbrytarens yttersta spets för
att jaga sjörået bort. Det var honom i detta upphetsningens
ögonblick, som om djupets onda makter kämpade mot honom.
Han visste inte hvad han tänkte, hvad han trodde, men han
måste jaga bort den svarta från stenen vid älfkanten.
Ack, Gösta, hvarför står din plats tom i det afgörande
ögonblicket? De komma nu med nöddammen, en lång rad
af karlar ställa upp sig på vågbrytaren. De ha rep och
stenar och sandsäckar färdiga för att tynga honom och hålla
honom kvar, de stå redo, de vänta, de lyssna. Hvar är den
befallande? Hörs inte rösten, som skall bjuda och ordna?
Nej, Gösta Berling jagar efter sjörået, hans röst hörs
inte, hans befallningar leda ingen.
Då måste nöddammen sänkas utan honom. Vågorna
fara undan, den störtar ned i djupet och efter den stenar och
sandsäckar. Men hur blef väl verket utfördt utan ledaren?
Ingen försiktighet, ingen ordning. Vågorna rusa ånyo fram,
de bryta med förnyadt raseri mot detta nya hinder, de börja
rulla undan sandsäckarna, slita repen, lossa stenarna. Och
det lyckas, det lyckas! Hånande, jublande lyfta de hela
vallen på starka skuldror, rycka och slita i den, och så
ha de den i sitt våld. Bort med det usla försvarsverket,
ned i Löfven med det! Och så fram på nytt mot den
vacklande, hjälplösa stendammen.
Men Gösta Berling jagar efter sjörået. Hon såg honom,
då han kom mot henne, svängande båtshaken. Hon blef
rädd. Det såg ut, som om hon tänkte störta sig i vattnet,
men hon besinnar sig och springer åt land.
”Sjörå!” ropar Gösta och svänger båtshaken öfver
henne. Hon skyndar in bland strandens albuskar, trasslar
in sig bland det täta riset och blir stående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
