- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
221

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon följde dem ända till järnvägsstationen. Där väntade
de att få se hennes ansikte. Men då de hade stigit ur vid
stationen och sågo sig om efter henne, var hon borta.

%

Då det långa tåget af kärror och lastvagnar körde fram
genom socknen, såg man ingen gå och meja gräs ute på
fälten, och ingen hade tagit sin räfsa för att gå ut på ängarna
och lägga upp det redan slagna höet i volmar.

Den morgonen hvilade arbetet, och alla människor stodo
och hängde utmed vägkanten, eller ock kommo de åkande
i kyrkkläder för att följa till vägs. Somliga åkte med en mil,
andra två, men några ända till järnvägsstationen.

Så länge som tåget drog fram genom socknen, såg man
på hela vägen endast en enda man, som arbetade, och det
var Hök Matts Eriksson.

Han hade inte gått ut för att slå gräs, hvilket tycktes
honom vara ett leksaksarbete, utan han hade tagit sig för att
bryta upp sten ur jorden, som han gjorde i sin ungdom, då
han röjde upp sin nyodling.

Gabriel Mattsson såg fadern från vägen, då tåget körde
förbi. Hök Matts gick ute i hagen, bände upp stenar och lade
ned dem på en stengärdesgård. Han såg inte upp, han bara
drog åstad med sina stenar, och somliga voro så tunga, att
Gabriel tyckte, att hans rygg borde knäckas. Sedan slängde
han ned dem på stengärdesgården med sådan fart, att det
slog gnistor ur dem och de lösa kanterna stöttes bort.

Gabriel hade ett lass att köra, men hästen fick en lång
stund sköta sig själf, ty Gabriel gick med ögonen vända mot
fadern.

Gamle Hök Matts arbetade och arbetade. Han högg i
på samma sätt, som då sonen hade varit liten och han sträfvade
för att utvidga sin egendom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free