- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
234

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.0”*.. 0 -...o *... O -... o 0 0 0

Karin sjönk tillsammans för ett ögonblick, riktigt som
om hon skulle ha fått ett slag. I hennes matta ögon tände
sig den allra djupaste längtan. Säkert såg hon framför sig
den gamla gården och tänkte sig, att hon än en gång kunde
få sitta vid brasan i storstugan eller stå vid grinden och se
boskapen drifvas i vall en vårmorgon.

Men detta varade endast ett ögonblick. Karin rätade
genast upp sig, och hennes ansikte återtog sitt vanliga uttryck
af seg uthållighet.

”Jag ville fråga om en sak,” sade Karin på engelska och
så högt, att alla kunde höra henne. ”Guds röst kallade oss
att fara hit till Jerusalem. Har nu någon hört Guds röst
befalla oss att draga härifrån?”

Det blef mycket tyst i rummet efter Karins fråga. Ingen
vågade svara henne ett enda ord.

Men Karin hade feber som alla de andra, och hon hade
knappast talat ut, förrän man såg, att hon vacklade och var
nära att falla. Mrs Gordon lade sin arm om hennes lif och
ledde ut henne.

Då Karin fördes förbi sina gamla sockenbor, var det
ett par af dem, som nickade åt henne: ”Tack skall du ha,
Karin!” sade de.

Så snart Karin var borta, började amerikanarna åter
tala om hemresan, som om ingenting hade förefallit.
Dalbönderna svarade inte ett ord, men så småningom började
den ene efter den andre af dem smyga sig bort ur
församlingen.

”Hvarför går ni?” frågade en af amerikanarna. ”Mötet
skall ju börja nu, bara mrs Gordon kommer tillbaka.”

”Märker ni inte, att alltsammans redan är afgjordt?”
sade Ljung Björn. ”Inte behöfver ni hålla möte för vår
skull. Vi höllo på att glömma det, men nu minnas vi på
nytt, att ingen annan än Gud kan bestämma öfver vår
hemresa.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free