Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mannen och Kvinnan
och huru med kärlek hon ledde
den sonen, han gifvlt henne,
och huru med omsorg hon redde
om aftonen bädden åt tvenne,
och huru, när sista flamman
af solen försjunkit i fjärran,
de slingrade lemmarna samman
i lust och i skräck för Herran.
Och Adam stod upp för att söka
och varsnade droppar af bloden
och såg hennes fotspår kröka
sig ned mot den heliga floden
och såg henne sitta vid stranden
med Kain, hans son, vid sin sida
och vara bedröfvad i anden
och sörja och hata och lida.
Och Adam gick henne nära
och sade: ”Hvi skulle jag slå dig,
du blöder om kinden, min kära,
med vatten af Phrath vill jag två dig,
med läkande blad vill jag hela
de sår, i ditt hjärta jag skurit,
din sorg vill jag sörja och dela
de tungsamma bördor, du burit.
Jag gitter ej känna mig ensam,
förbannad och drifven från Eden,
vår nöd som vår lust är gemensam,
gemensam den ödsliga leden,
där allting, som lefver, vill gräfva
oss grafvar, hvarhelst vi blicke”
— så talade Adam till Eva,
men Eva svarade icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
