Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Hallström
Han förstod allt, han hade sett igenom glädjens svek
och skönhetens, lifvet hade han velat kyssa, och det hade vikit
likt en skugga för hans hand, men stor och oändlig var
smärtan.
Den var sanningen, den var gudomens röst, den ensam
ljög icke och lyss! var det icke skrämseln från sagornas
dikter blott, som gjorde henne skydd, bar hon icke
viddernas skönhet i sin uppenbarelse?
Smärtan, det var droppen som stänkts på naturens
bröst, för att vänja de klagande barnen att rycka sin mun
därifrån, att törstigt taga mot själens föda, att växa sig
starka för evighetens lif.
Fåfängt var det att trefva efter kärlek eller
miskund-samhet härnere, att göra människohjärtats sökande rop till
ett gudomens löfte. När en fågelunge sträcker sitt duniga
hufvud öfver bokanten och ser, att under det blåa hvalf,
som var allt, hvad han hittills känt, ligger en jord, som
brinner i ljus, då vet han ej, att i det ögonblicket bryter sig
ut ur skalet höken, som skall växa stark och vild under
moderns fläckiga bröst och som en gång skall tysta det
skrämda pipet i hans strupe.
När ynglingen ser ned från gossvärldens drömmar och
rena luft på lifvet, som lockar, då är redan den olycka i
rörelse, som skall träffa hans panna likt en slungad sten.
Ty oändligt tillbaka går händelsernas kedja, från tidernas
gräns slingra sig sorgens svarta trådar in i alla de brokiga
som tvinnas af ödets händer, och allt från början är det
bestämdt när och hur de skola möta hvarann.
Men utanför är Gud, är sanningen, där alla begär,
allt hopp har slocknat som gnistor i sjön, och själen endast
känner sig själf, ty dess storhet sluter alltet inne.
Så drog Raymon till klostrens murar och till böckerna
och till heliga mäns samtal, för att utforska om någon annan
förstått detta, och han fann blickar, som stundom djupnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
