- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 23. Per Hallström ; Erik Axel Karlfeldt /
97

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I Blå Skogen

Marit satt och hörde andaktsfullt på och tyckte, att
hon kommit i en välsignad stund, men inte begrep hon
mycket af de fyra djuren, ja hon visste icke ens, om det
blef fem eller sex eller sju af dem, eller hvad det menades
med dessa talen. När hon kom till detta om benen och
fotterna, fick hon en obetvinglig lust att lösa upp lindan
på den lille och se efter, att det stod riktigt till med hans.
Hon arbetade oförmärkt och blef så förtjust, när hon fick
se de små mjuka lemmarna, att hon alldeles tappade bort
sig från texten.

Och Inger läste vidare:

Nio. Och wingarna woro ju hwar widh annan; och
tå the gingo, så behöfde the intett vända sigh; utan hwart
the gingo, gingo the rätt fram åth.

Detta sökte Marit föreställa sig, men kunde icke komma
på annat än tanken på, hur hennes gosse skulle gå en
gång, när han började. Stackare han, det blefve nog icke
så rätt fram med detsamma, det!

Tio. Theras ansichte på högra sidone af the fyra woro
lika som menniskios och lejons; men på wenstra sidone af
the fyra woro theras ansichte lika som oxars och örns.

Ack ansiktet! Kunde man se något vackrare? Låg
han icke rent af och skrattade, märktes det icke, att han
visste hvem hon var redan och så väl som andra förstod,
att blod är tjockare än vatten? Hon fick lof att rycka Inger
i ärmen ett tag, för att hon skulle se det.

Men Inger höll på med: Tretton. Och diuren woro
anseende, lika som glödande kohl . . . Där kom Marits
ryckning, och hon blef sittande med munnen öppen och
boken på knät och förvånade sig, hur rödblommigt barnet
var i solen.

”Är han inte för märkvärdig?” frågade Marit.

Men Inger kastade sig botfärdigt in på ”Fjorton” och
vidare, tordes ej se upp mera.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/23/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free